Jag måste bli bättre. Bättre på att acceptera, att bara för att jag vill så vill inte alla andra. Det är inte alltid så svårt som jag får det till, varför ska jag göra det så komplicerat när det är enkelt? Enkelt är bäst, så varför göra det svårt. Det är i de enklaste stunderna som jag är som lyckligast. En promenad i solen med Kasper, en kväll ute med mina vänner, en puss i nacken, en riktigt bra kram av en riktigt bra person. Alla småsaker i vardagen gör mig så himla lycklig och glad, det är de sakerna som gör att jag verkligen kan må bra just nu. För trots att jag har dåliga dagar, som idag, så vet jag att jag mår bra ändå. För alla har dåliga dagar när man vill stanna i sängen, dra täcket över huvudet och gråta hela dagen MEN det är då jag tänker på egentligen vilken tur jag har, att få ha sånna fina stunder i min vardag som jag har. Att jag har några speciella personer som lyser upp min vardag, som Kasper, som kan göra min dag genom att bara le eller ge mig en kram. Eller Sofia, som kan göra min dag genom att prata minnen med och skratta så som vi kan. Eller Elin, som jag alltid kan prata dialekter med, vara sådär otroligt töntig och skratta så att magen verkligen gör ont. Eller Linn, som jag alltid kan prata om hur jag känner med för hon kan känna igen sig i allt jag säger nästan, trots att vi är helt sjukt elaka mot varandra så är hon så himla bra. 
Alla människor som omger mig just nu är bra. Jag vet inte om det är för att det är sommar och vi ser fram emot hur mycket kul vi ska göra som det är såhär nu, men energin jag får just nu av dessa människor är enorm. Älskar denna känsla, det var ett tag sen jag kände den. Vill bara att skolan ska ta slut nu så vi kan påbörja sommaren. 

Vaknade imorse och ville inte gå upp. Gick upp ändå, duschade, åt, klädde på mig. Är helt slut och orkeslös i kroppen, känns som att jag kan börja gråta när som helst för jag orkar inte ens stå upp längre. Och jag orkar inte gå till skolan och försöka sätta mig och plugga. Det enda jag har att se fram emot nu är Frankrike, nu är det inte långt kvar. 8 skoldagar kvar tills sommaren. Måste hålla ut

Har haft bästa helgen på länge. Fredagen var så himla bra; det var så varmt att jag hade shorts hela kvällen, jag var med mina fina vänner hela kvällen också och allt var verkligen så bra. På lördagen gick jag på marknaden med min syster, sov sedan en halvtimme. När jag vaknade hade det börjat åska och regna, gick till Matilda och hade filmkväll med henne, Hanna och Linda. Det var verkligen behövligt, och mysigt. Jag och Lena åkte sen en vända och hon skjutsade hem mig, kom hem och läste lite ur Femtio nyanser av honom och somnade. 
   Idag vaknade jag och kramade om min mamma för att det är morsdag idag, jag har världens bästa mamma. Världens bästa. Annars idag ska jag städa mitt rum och sen kommer mina systrar ut och vi ska äta middag, sen sover jag hos Karin. Kan knappt ens förstå att jag har haft en sån himla bra helg, har verkligen mått bäst hela tiden. 

Har aldrig någonsin varit såhär stressad som jag är inför skolan nu. Brukar alltid se fram emot de sista veckorna för då brukar man jämt bara ta det lugnt men det här året är det annorlunda. På grund utav att jag var så sjuk i höstas och även en hel del nu på våren så har jag inte kunnat göra alla uppgifter som alla fått. Har varit så trött, orkeslös och sjuk att jag knappt orkat resa mig ur sängen på morgonen. Nu när jag varit frisk ett litet tag så måste jag ta tag i allt jag ligger efter i, det resulterar i att jag har allt att göra klart nu på två veckor. Har både samhällskunskap, historia, franska, svenska som jag ligger efter i, till råge på det så har jag även uppgifter/prov som ska vara klara om två veckor som vi påbörjat nyligen, det är alltså då historia, psykologi, samhällskunskap. Jag är så sönderstressad att jag inte vet vart jag ska ta vägen, det blir så mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja. Blir så arg på mig själv för att jag inte har kunnat vara frisk, även om jag vet att det inte är mitt fel för det är klart jag inte kan råför att jag blir sjuk hela tiden. Jag vet att om jag inte hade varit sjuk så hade jag inte haft det här problemet, jag hade säkert legat någorlunda i fas med alla arbeten/inlämingar/prov. Jag vill att skolan ska kunna anordna lösningar för elever som får det såhär, som tur är så har min mentor gjort så att jag kan skriva en uppsats på sommaren men hur kul är det egentligen? På sommaren vill jag ha sommarlov och inte behöva oroa mig över skolan. 
   Jag önskar att jag bara kunde knäppa med fingrarna och ha allting klart så jag slipper den här stressen. 

Kommer hem från skolan varje dag med världens huvudvärk och är helt orkeslös i kroppen, men nu är det bara 20 dagar kvar sen får jag sommarlov. Får lyckorus och panikkänslor när jag tänker på det för det känns som att jag har så himla mycket kvar innan jag är klar med allt men det kommer gå, det går alltid. På ett eller annat sätt. 
Sov iallafall hos Kasper inatt och det var så varmt så kunde inte ens sova med täcke(!!!), idag har det varit så sjukt varmt också. Har gått i kjol hela dagen och det har varit i princip vindstilla, inte förns nu på eftermiddagen som det börjat blåsa. Måste ta tag i mitt plugg ikväll, ska ha matteprov hela dagen imorgon. På kvällen imorgon kommer jag dock ha det supernajs hoppas jag, ska umgås med mina tjejer för första gången på huuuur länge som helst. Får se om några av killarna blir med också, vi ska grilla umgås skratta och längta efter sommarlov. 

Sol idag, vaknade jätteglad och åkte på kalas till fina Vincent. Är just nu väldigt besviken och arg, har verkligen inte energi till det här just nu. Ikväll ska jag bara vara hemma, plugga och njuta av att vara lite ensam. 

Ebba visade mig denna låt igår och jag är helt kär, älskarälskarälskar den! Den är så fin

Idag hade vi gudstjänst med konfirmanderna där de fick en bibel och säga hejdå till oss, nu har vi bara lisebergs-resan att se fram emot och sen är det bara att få energi till när en ny grupp kommer i höst. Har haft så mycket kul, fått sjunga på ett konfirmand-dop, de som är på bilden ovanför, varit på läger till Rättvik, varit i Västerås och lyssnat på föreläsning och ätit tacos och haft två jättefina konfirmationer. Ångrar inte en sekund att jag ställde upp som konfirmandledare, det är så roligt. Det är även ett stort plus att alla ledare är bäst och så himla roliga, sköna och lätta att vara med och att vi trivs med varandra. Älskar gemenskap. 

Idag var det konfirmation i kyrkan från klockan elva till två, så har varit i kyrkan från tio till tre. Tycker faktiskt om kyrkan och konfirmationerna, det är så mysigt och fint och kul att det för en gång skull är riktigt mycket folk i kyrkan. Förhoppningsvis så kommer Ebba hit ikväll, så ska vi äta naturgodis och kolla på film. Haft en bra lördag. 

we♥it

Vaknade upp idag och hade ingen röst i princip så blev hemma från skolan, lite irriterande eftersom jag skulle ha hållit mitt tal på svenskan idag men får göra det på måndag istället. Har varit extremt känslosam idag, tror jag har gråtit fyra gånger tror jag utan någon egentlig anledning. 
   Imorgon är det konfirmation och jag ska försöka sjunga trots att jag knappt har någon röst, vi får se hur det går. Min hjärna känns helt efter idag, hela kroppen är helt seg. Nu ska jag kolla på Burlesque, äta cashewnötter och dricka en sista kopp te innan jag somnar. Godnatt

Är otroligt sentimental idag, jag vet inte varför. Kanske för att jag är ledsen över att jag vaknade upp med en svullen hals imorse och kunde inte gå till skolan, eller för att jag och Kasper är helt otroligt bra, eller för att min mamma är den bästa och starkaste människan jag känner. Har varit ledsen idag på grund utav att jag är sjuk, har nationella prov imorgon och presentation på fredag och jag ska sjunga i kyrkan på lördag. Men har varit otroligt glad för att jag har några människor som förstår mig och mina val, som vill att jag ska vara lycklig och är så glad över Kasper, att vi äntligen förstår varandra och vad vi ska göra för att det ska bli riktigt bra.
   Om 48 dagar åker jag utomlands, om 35 dagar får jag sommarlov. Håll ut. 

Nej, jag är inte stark ensam. Inte utan honom, så då tänker jag vara med honom och folk får säga vad de vill för jag bryr mig ändå inte. Jag ska vara med honom för det är bra, för att han är bra och för att vi är bra. 

we♥it
Idag är det måndag och jag hatar det samtidigt som jag älskar det. En dag närmare sommaren, en dag närmare Frankrike och en dag närmare att få slippa träffa alla människor jag just nu bara vill undvika. 
   Idag har också varit väldigt jobbig, har fått ett slut på allt det jobbiga men samtidigt fått ett slut på allt bra. Men härifrån kan det bara bli bättre, det vet jag. Ensam är stark. 

Idag har jag bara varit hemma och försökt att vila, åt något dåligt igår så kunde inte sova på hela natten. Har legat och kollat på Pretty Woman och A walk to remember idag, grät till båda. Ska snart sätta på en till film, tror det blir PS. I love you, The vow eller Remember me. Allt är kaos i mitt huvud och jag orkar inte mer snart, orkar inte hantera det här och orkar inte ha såhär mycket negativ energi just nu. 

Började skolan igen igår efter påsklovet och jag har verkligen haft ett sånt himla bra påsklov. Har varit med Ebba och ätit pizza utanför ABB skolan, träffat Sara som var här från Motala(!!!) och bara haft det najs. Setat vid hällarna från tre till tio, grillat korv, lyssnat på musik, setat vid Piren med saknad vän och pratat om allt mellan himmel och jord. Har endast varit med bra människor, och även fått in två nya härliga människor i mitt liv. Älskaälskaälska när allt bara är bra. 
Annars då? Jo har gått i skolan idag, slutade två, varit i kyrkan, städat rummet, gått promenad, skickat in två inlämningsuppgifter och målat tånaglarna. Varit en asbra dag och snart ska jag gå och sova, imorgon är det fredag och har inga planer. På lördag ska det bli jättevarmt och då ska jag va med mina vänner igen och äta gott och chilla ha de najs. 
hejs

Flydde till min syster igår för att jag inte ville vara hemma längre. Vaknade alltså upp i en lägenhet i marnäs och jag har precit ätit frukost. Det är sol ute och jag önskar egentligen att det vore mitten av juni istället för mitten av april. Jag har inga planer idag alls, vet inte vad som händer. Vet bara att jag vill ut och göra något så fort som möjligt. Nu är det ju påsklov också så lär ju passa på när jag kan, har dock ett ton med plugg jag borde göra. Nu ska jag hoppa in i duschen, hej. och just ja, på lördag kommer alva!! längtar

Det är svårt ibland, att bara vara. Det är svårt ibland att veta hur man ska bete sig när man inte vet hur man känner sig. Mina dagar är väldigt upp och ner just nu, jag kan vara på topp ena sekunden men nästa sekund ligger jag i min säng och störtbölar och ringer till folk som jag bryr mig så himla mycket om och säger saker som  jag inte menar. Alla mina känslor kommer på en gång och så ska det inte vara. Varför håller vi allt inne tills det exploderar? Vad är meningen med det? Vad är det vi får ut av det? Men först och främst, vad är det som gör att vi gör så? Varför pratar vi inte med någon? De flesta har  någon som de faktiskt kan prata med men ändå så håller man allt inne i sitt skal, sin bubbla, tills allt exploderar. Det är som att vi är ett glas, allt bara fylls på och fylls på, till slut så rinner man över och det finns inget som kan få det att sluta. Det kan vara stress från skolan eller från familjen, det kan vara att man inte känner sig hemma bland sina vänner eller så kan det vara att pojkvännen inte hör av sig. Alla säger att de är så ensamma, att de är de enda som känner sig såhär uppgivna men nej, så är det inte. Ingen är ensam om något, det finns alltid någon som upplevt något som dig. Någon finns där som kan hjälpa dig, som lyssnar och som bryr sig. Jag har en hel del saker som pågår just nu i mitt huvud och jag är så glad att jag har några människor som jag känner att jag faktiskt kan prata med, även om det jag säger makes no sense. Jag vill att fler ska prata om hur de mår för då kommer inte alla andra känna sig lika ensamma, att kunna prata om sånt här är så viktigt. Du behöver inte skriva ut det på din blogg, twitter eller instagram men prata med de som du litar på och säg hur det är, gå inte och va tyst för det kommer inte bli bätte för det. 

Jag har varit frånvarande, för jag har varit upptagen. Upptagen med att hantera saker, hantera kompisar, hantera familj, hantera skolan och det värsta och mest jobbiga av allt; hantera att Kasper flyttar om två månader och några dagar. Jag vill inte ens att det ska bli sommar för jag vet att då kommer han tas ifrån mig, fysiskt inte psykiskt. Han kommer vara 33 mil ifrån mig, 3 timmar med tåg. Vi är nu ungefär 15 minuter ifrån varandra med bil. Att gå från 15 minuter till 3 timmar är stort, hemskt och jag är rädd. Det finns så mycket att vara rädd för, jag försöker verkligen att tänka att jag måste ta vara på här och nu men det är så otroligt svårt när jag vet att han snart inte kommer vara här, med mig. Jag vill inte tänka det värsta men det är svårt att inte göra det, jag tänker på att det kommer vara svårt att klara av att vara såhär långt ifrån varandra. Även om jag vet att det kommer gå, så kommer det vara så otroligt jävla skitsvårt, för han är allt. Mitt allt. Jag älskar honom. Det är just därför också detta kommer gå, vi kommer klara av det för att vi älskar varandra. Så mycket. Nu ska jag slå på min bästa lista och vänta på att han ska komma hit så att jag kan ta vara på varje puss, varje kram, varje skratt och leende.