Gick hela skolveckan den här veckan och det kändes skönt, var ledig i torsdags så då passade jag på att hänga med Loke och fixa lite ärenden på stan. I fredags började jag kvart i ett och då lunchade jag med Samuel och Linn innan vi gick upp till skolan för att ha en lektion. Skolan känns faktiskt inte så deprimerande som jag trodde, allt flyter på än så länge och ingenting känns jobbigt. Dock har ingen kurs riktigt startat än men jag känner mig, konstigt nog, hoppfull över mitt andra år på gymnasiet. Jag försöker att tänka "varje dag är en dag närmare till studenten".
   Det som väntar den här veckan är ett läkarbesök imorgon för att prata om fläckarna på min rygg och alla problem jag haft med min hals det senaste året nu. Jag ska jobba på fredag(!!!!) och så fyller jag år då också, på söndag är det släktkalas och sen börjar nästa vecka då jag åker till Paris för att hälsa på Alva och se BEYONCEEEE!!! Känns helt sjukt!!

Idag har jag varit in i stan en snabbis och köpt lite saker. Kunde dock inte gå på stan så länge förens min hemska mensvärk kom tillbaka, har haft den i tre dagar nu och den vägrar gå över även om jag äter smärtstillande. Sov 12 timmar inatt pga hemsk smärta och illamående. Blä, hatar att vara tjej ibland. Menmen, får hoppas jag inte får såhär ont i skolan imorgon för då är det svårt att kunna koncentrera sig när man bara vill lägga sig ner i fosterställning och grina. Nu ska jag städa, puss.

Happ, hann gå två skoldagar innan halsontet kom som ett brev på posten efter midnattsloppet i lördags. Känns lagomt segt att börja läsåret med att vara hemma halva veckan, men som tur är gör vi inget vettigt den första veckan så jag får hoppas på att jag blir frisk till nästa vecka. Jag är, som de flesta runt om mig säkert förstår, väldigt extremt otroligt trött på att vara ständigt sjuk. Jag kan inte fysiskt anstränga mig utan att få halsont tre dagar efter i princip, det slutar oftast i att jag blir sängliggande med lite feber och en orkeslös kropp. MEN nu äntligen har jag fått en tid med en läkare som jag ska få prata med angående om det är akutellt att ta bort mina halsmandlar. Det enda som jag är nervös över är om det påverkar min sångröst?? Nu säger jag inte att jag har en Whitney Houston sångröst och den är inget speciellt att spara på egentligen då jag inte är så bra men den är ändå jag. Vi får iallafall se vad som händer, jag får helt enkelt avstå från att träna fram tills jag pratat med läkaren. 
   Det som är så otroligt tråkigt med att vara hemma med ont i halsen är att jag inte kan äta något alls. Jag lever i princip på soppor, och jag dricker yoghurt till frukost för det är det enda som går ner typ. Inte ens te är gott längre för det känns som att det bara gör ont att dricka varmt.. Blir också att känna mig otroligt ensam när jag är hemma såhär, för jag kan ju inte umgås med någon eftersom jag inte vet om min hals smittar. Jag vill inte heller smitta ner någon, typ Kasper som vill kunna träna och spela matcher, så då får jag ligga hemma i min ensamhet och kolla på serier, och inredningssidor. Haha, tycker så otroligt synd om mig själv just nu men det tycker jag faktiskt att jag får.

 

Nu ska jag gå och dricka lite yoghurt, hejdå. 

Idag är det onsdag, hälften av veckan har gått och på måndag börjar jag skolan. Har jobbat från halv elva till fyra idag, dagen gick ganska fort faktiskt och jag har varit på bra humör nästan hela dagen. Det som är negativt just nu är att jag känner mig inte helt pigg, jag har börjat få ont i halsen och känns som att jag kommer få feber(Kasper har feber så jag går bara runt och väntar på att det ska bli min tur) och detta innebär alltså att det är osäkert om jag kan åka till stockholm på lördag och springa midnattsloppet med Sofia vilket känns så otroligt tråkigt för jag har sett fram emot det här såå länge. Menmen, vad ska man göra? Jag får försöka bli frisk, så jag kanske kan gå runt iallafall...Haha.
  Sitter iallafall och lyssnar på soundtracket från den sista Harry Potter filmen, älskar det lika mycket varje gång! Finns inget man inte kan älska med den musiken. Jag ska nog snart gå och lägga mig, läsa lite kanske. Har börjat på andra boken i Fifty shades of grey-serien sååååå är ganska fast. Började igår och jag tror jag snart läst halva.. Om det är några böcker som jag ska rekomendera förutom Harry Potter så är det dessa böcker, helt magiska(hehe)!!

Det ekar tomt i bloggen på bilder, jag vet. Jag ska försöka bättra mig, som jag säger varje gång. Men jag hoppas på att få tillbaka foto-suget nu när jag börjar läsa media-kurserna till hösten. 

Har sovit hos Kasper de senaste nätterna, så jag vaknade där imorse. Var så otroligt låg hela morgonen, skulle egentligen ha åkt hem men jag bestämde mig i sista sekund(verkligen sista sekund, i hallen) för att följa med honom till Falun med hans föräldrar. Det gjorde så att jag blev på lite bättre humör åtminstonde, fick dricka chai-latte och äta brownie så jag blev nöjd. Vi åt mat inne på kupolen på vägen hem, och då gick jag in på Gina och köpte en jumpsuit. Har dock inte bestämt mig om jag ska behålla den eller inte, jag får se om jag lämnar tillbaka den för jag känner mig inte 100% bekväm i hur den sitter på min kropp. Sen jag kom hem har jag kollat runt på olika inredningssidor, och lite klädsidor. Har för tillfället inga kläder som passar eller som jag känner mig bekväm i, och inredning tycker jag är så otroligt kul att kolla på. Det är ju ändå inte jättelångt kvar tills jag kommer flytta hemifrån, och då blir det ännu roligare att kolla. Har försökt börja på en önskelista, men det enda jag kommer på är "flytta-hemifrån-saker" och pengar typ(?), känns som att man slutat önska sig kläder och sånt för det köper man helst själv. Eller? 

Det är så otroligt mycket tankar i mitt huvud just nu, jag vet att det är en av anledningarna till att jag är så trött hela tiden och att jag känner mig förvirrad konstant. Men jag vet också att dessa tankar leder till något bra till slut, och att allt kommer ordna sig. För det gör det alltid. 

Har sovit hos Kasper de senaste nätterna, så jag vaknade där imorse. Var så otroligt låg hela morgonen, skulle egentligen ha åkt hem men jag bestämde mig i sista sekund(verkligen sista sekund, i hallen) för att följa med honom till Falun med hans föräldrar. Det gjorde så att jag blev på lite bättre humör åtminstonde, fick dricka chai-latte och äta brownie så jag blev nöjd. Vi åt mat inne på kupolen på vägen hem, och då gick jag in på Gina och köpte en jumpsuit. Har dock inte bestämt mig om jag ska behålla den eller inte, jag får se om jag lämnar tillbaka den för jag känner mig inte 100% bekväm i hur den sitter på min kropp. Sen jag kom hem har jag kollat runt på olika inredningssidor, och lite klädsidor. Har för tillfället inga kläder som passar eller som jag känner mig bekväm i, och inredning tycker jag är så otroligt kul att kolla på. Det är ju ändå inte jättelångt kvar tills jag kommer flytta hemifrån, och då blir det ännu roligare att kolla. Har försökt börja på en önskelista, men det enda jag kommer på är "flytta-hemifrån-saker" och pengar typ(?), känns som att man slutat önska sig kläder och sånt för det köper man helst själv. Eller? 

Det är så otroligt mycket tankar i mitt huvud just nu, jag vet att det är en av anledningarna till att jag är så trött hela tiden och att jag känner mig förvirrad konstant. Men jag vet också att dessa tankar leder till något bra till slut, och att allt kommer ordna sig. För det gör det alltid. 

Sitter just nu med största te-koppen för att försöka komma igång, kan inte dricka kaffe längre för då blir jag bara illamående på en gång av någon konstig anledning. Idag börjar jag jobba halv elva och slutar fyra, efter det ska jag hem och vila. Känns som att jag inte gör något annat än att äta, sova, jobba och vila men det är allt jag orkar med just nu. Så jag ska hem och vila, sen sova för att gå upp lite tidigare imorgon för att öva i kyrkan inför gudstjänsten på söndag. 
   Min energi i kroppen har totalt tagit slut och jag är orolig inför skolan när den börjar, för om jag inte ens orkar göra något på mitt sommarlov hur ska jag då ha ork att gå till skolan, plugga och sen ha ett liv utanför det också? Nej just nu vill jag bara gräva en grop, och ruttna där. 

Sommarjobbandet har börjat, tre veckor framför mig på Hammarbacken. Får beröm varje dag för att jag är flitig och trevlig, så jag trivs. 
   Idag har det varit superstressigt hela förmiddagen, kom hem och satte mig och nu är det som att mina ben inte orkar bära upp mig. Är helt slut och ikväll ska jag vara ensam, läsa veckorevyn och kolla på film. Imorgon börjar jag klockan tolv, så då får jag sovmorgon. Senare på kvällen kommer Kasper ut till mig. Längtar. 

Är så otroligt kär i den här killen, är så glad att han är min. 

Kasper kom hit efter sin träning, så åt vi mat och gick ner till sjön för ett kvällsdopp. I helgen var vi i Malmö för att hälsa på hans bror och flickvän som bor där nere, trivdes i Malmö hur bra som helst! Storstad men ingen stress trots att det var löningshelg, jätteskönt. 

Det är väldigt mycket tankar som går runt och runt och runt igen just nu i mitt huvud. Vet ingenting längre känns det som, känner inte ens igen mig själv heller. Tror det blir bättre när skolan kommer igång konstigt nog, så jag får något att fokusera på. 

Kasper sov här inatt och det var bra. Vi cyklade ner till burtjärn och badade och solade, snart ska jag åka till stallet och äta mat med sofia och alla ridlägerbarn. Det blir nog mysigt. 

Har en sån konstig känsla i min kropp just nu. Det är så skönt att vara ifrån allt, och att kunna vara själv. Men samtidigt så har jag en nästan som en ständig ångestkänsla för att jag vill hem så mycket, har aldrig någonsin i hela mitt liv känt så förut. Att jag vill hem från en utlandsresa, för det låter ju helt sjukt eller hur? Att vilja frivilligt åka hem till kalla Sverige, istället för att vara i nästan 30 graders värme och äta god mat varje dag. Men varje gång jag hör Kaspers röst på telefon får jag nästan hålla tillbaka tårarna för att jag vill hem. Varje gång jag ser mina fina vänner så vill jag bara hem och vara med dom, vill skratta och ha kul. För det har jag inte här, jag har inte kul. Jag skrattar inte, har nästan inte skrattat sen förra onsdagen tror jag. Nu är det inte jättelångt kvar, men för mig känns det som en evighet. 
   Vill hem till varma kramar, pussar i nacken och halvdåliga spanska filmer. Vill hem till tjejkvällar, skratt och drama. Ja jag saknar till och med det dramat som vi tjejer är experter på att skapa. Vill hem och få vara mig. 

Igår hände bra saker och jag hade så himla kul, kan knappt ens förstå att min början på sommarlovet har varit såhär bra. Idag har jag dock verkligen noll röst kvar och min kropp är helt död, så ska försöka dricka mycket te idag och ta det lugnt. Senare på kvällen ska jag in och träffa en bra människa för att prata lite, vi får se vad som händer efter det. 

"Hur mår du egentligen?
Bra? Jag mår väl bra? Eller? 

När jag satte mig ner och tänkte på hur jag EGENTLIGEN mår så blev jag ledsen. Jag mår bra. Jag mår verkligen bra och jag älskar verkligen livet och alla fantastiska möjligheter och människor det ger mig just nu. Och senast igår gick jag bara runt och log och kände mig så jävla lycklig bara för att. Men, jag kan inte säga att jag är sådär genuint 100 % lycklig och bara pirrar av glädje som jag brukade vara. För det känns hela tiden som att jag saknar något. Som att det fattas något. Som att den där delen som försvann inte har kommit tillbaka än. Och som att jag försöker fylla det där tomrummet som finns med så mycket saker som möjligt att det nu svämmat över och bara gjort mig förvirrad och bidragit till att jag tappat bort mig själv istället för att hjälpa mig själv.

Jag vet att vi alla går lite vilse ibland men när människor då säger att man ska följa hjärtats väg? Vart fan ska man då gå när hjärtat EGENTLIGEN vill någonstans man inte kan gå eller får gå? Jag är så himla förrvirad och tankspridd just nu så ni anar inte. Därför behöver jag er hjälp. Berätta för mig hur hittar jag tillbaka? Hur fan jag hittar tillbaka till mitt bästa och HELA jag? För jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte lägga energi på det här längre när jag innerst inne vet att det i slutändan bara blir jag som blir sårad...

Avslutningsvis vill jag säga att jag avundas er som kan ta alla era känslor, stoppa in dem i en jävla låda, sätta på locket, låsa och sedan slänga iväg nyckeln långt åt helvete så att ni slipper känna. Jag avundas er som kan låtsas som att ingenting biter på er eller gör er ledsna. Jag avundas er som kan lägga era tankar åt sidan och bara bestämma er för att ni inte ska bry er. Jag avundas er så jävla jävla mycket.

För ibland orkar jag bara inte att jag hela tiden ska känna så jävla stort och så jävla mycket. Och att jag alltid ska tänka så mycket och överanalysera varenda ord som sagts och varenda händelse som hänt."

Läste detta på Hannalicious blogg och tyckte det var så otroligt bra. För vart går man när man inte får gå dit hjärtat vill? Jag kände igen mig i stor del av texten. Igår gick jag runt och log nästan hela kvällen och kände mig verkligen glad och tillfreds men tomrummet fanns där ändå. Som att det var något som saknades och jag kan/får inte hitta den biten igen, trots att jag vet vart den är så går det inte. Vissa dagar har varit bäst, på de dagarna vill jag pausa tiden och bara känna mig lycklig. Jag vill verkligen kunna ge mina nära mitt bästa jag, det har jag inte kunnat göra de senaste månaderna på grund utav all stress som gjort mig galen på ett sätt som ingen förstår tror jag. Jag vill ge mina vänner den glada Stina, men om jag inte fyller upp detta tomrum och om jag inte hittar tillbaka till mitt bästa jag så kan jag inte ge dem det de förtjänar. 
   Vissa dagar kan jag skita i allt, stänga av mina känslor för att kunna koppla bort. Igår var jag tvungen att göra det, annars skulle jag inte ha kunnat haft så otroligt roligt som jag hade igår. Men jag tycker inte om att göra det för det kommer jämt ikapp mig till slut. Trots att det är bra för stunden så går det inte, det slutar nästan jämt med att det blir värre på något sätt. För jag är en sån, som känner stort och mycket på en gång. Jag tänker över varenda ord och händelse och jag kan hata mig själv för det ibland. 

Nu är det sommarlov och jag ska försöka fokusera på mig själv och bara ta en dag i taget, leva i nuet. Om tolv dagar åker jag utomlands och det ska bli så otroligt skönt, att kunna koppla bort allt för ett tag och bara vara. 

JÄVLAR VAD ROLIGT VI HADE IGÅR EKSA13A
Igårkväll samlades nästan hela klassen hos Elin. Vi satt ute hela kvällen, lekte lekar, spelade kubb och hade massvis med allsång och jag skrattade ibland så jag trodde jag skulle dö. Idag ligger jag här och har tappat rösten helt, men det var så värt det ändå. Verkligen en av de bästa kvällarna på länge! 
   Nu ska jag försöka sova för att vila min röst, just nu får jag inte fram ett enda ljud när jag ska prata. 

Allting kommer bli bra, och allting kommer ordna sig. Eller förresten, allt kanske har ordnat sig nu. Jag vet inte. Det enda jag vet är att det här är bra, för mig. Jag kommer kunna leva i sommar utan att behöva tänka på någon annans behov, bara fokusera på mig själv och jag tror verkligen att jag behöver det. Eller jag vet att jag behöver det. På torsdag får jag sommarlov och det ska jag fira in med mina bästa människor. Imorgon åker jag till Liseberg med bra människor och det ska bli så himla kul. Haha fan. Jag känner inget, jag känner verkligen nada. Varken sorg eller glädje just nu, känner mest att det kommer bli en bra sommar ändå. 

Har haft en sån himla dålig dag idag. Vaknade upp tömd på energi, trots att jag sovit 8 timmar. Sjöng på ett bröllop, var så nervös att jag trodde jag skulle kräkas. Allt har gått dåligt idag och jag vill bara ha lite kärlek ikväll, men jag är ensam.