#6 och jag glömmer bort att andas
Julen -98 tror jag
Det som vi ungdomar lever i nu, är rent ut sagt en skitvärld.
I skolan är vi ständigt stressade, och ställs inför en massa krav och val jämt. I åttan var jag extremt stressad, så jag slutade bry mig. I nian är det annorlunda, för nu är det verkligen mer på riktigt att ens betyg spelar roll eftersom det enda som pratas om är nationella prov i diverse ämnen och vad man ska välja på gymnasium och vad man ska ha för meritpoäng för att komma in på sitt program. Det är ju också bra ioförsig att dom informerar oss, men det är väldigt mycket snack så som "annars kanske du inte kommer in", och då blir iallafall jag väldigt stressad att jag måste få A i varje ämne(eller det känns som det), och det vet jag att det går inte.
Jag känner mig konstant stressad för att jag måste prestera bra hela tiden, vara glad, positiv, jobba i skolan etc. Vissa lärare verkar verkligen tro att vi elever inte har någon som helst fritid, eller andra intressen. De tror att vi bara kan ägna oss till skolan.
Kraven har blivit bra mycket hårdare nu också från när mina systrar gick på högstadiet. Nu är det i stort sett omöjligt att få A i något ämne, och det känns väldigt trist faktiskt. Att man inte kan få det högsta, det känns liksom som "ja men vad ska jag sträva efter då?". Såklart är det bra att få under A också, men det vore ju roligt om man kände att man faktsikt kan få ett A i slutbetyg på något.
Och det är inte bara stress i skolan, utan det är även mobbing hela tiden. Kanske inte lika mycket som det var förut, men det finns fortfarande kvar. Det är nog mer tyst mobbing nu, och att man kallar personer för saker. Saker som faktiskt kan såra jättemycket. Och om dessa personer inte får veta att den andra personen faktiskt blir ledsen och tar illa upp, så kommer det aldrig bli bättre.
Sen är det ju inte bara i skolan dessa saker händer, utan det är över facebook, bloggar, twitter, instagram m.m. Personer hänger ut folk i skolan på deras facebook, tjejer bråkar över facebook/bloggar men vågar inte ens prata med varandra i verkligheten. Det är faktiskt mest vi tjejer som är "bra" på detta, med att hänga ut folk och inte våga prata i verkligheten om saker och ting. Det är saker som vi måste bli bättre på.
Jag kommer ihåg att det här med att snacka skit bakom ryggen på folk började väldigt tidigt. På den skolan som jag gick, så hade vi minst två samtal i veckan för att vi tjejer som lekte med varandra då bråkade så mycket, och faktiskt snackade skit bakom ryggen på varandra, fast vi kanske bara var ungefär 9 år.
Och jag tror inte att det har blivit bättre, eftersom nu går 9 åringar runt med Iphones, och har alla dessa appar som jag nämde ovan. (Jag var ungefär 13-14 år när jag skaffade min facebook, och jag fick min första telefon i fyran bara för att jag skulle kunna ringa min mamma och berätta att jag skulle leka med mina kompisar).
I och med att teknologin bara utvecklas mer och mer, och att allt yngre människor får tillgång till denna teknologi så kommer snart allt gå via våra smartphones.
Dessa tjejer som går i femman nu kanske, de går runt med Iphones, mer smink än vad jag har och kläder som jag bara hade på discon. Jag vill inte ens veta hur mitt barn kommer bli.
Denna text spårade totalt, men det känns skönt att få skriva av sig lite.
Det som vi ungdomar lever i nu, är rent ut sagt en skitvärld.
I skolan är vi ständigt stressade, och ställs inför en massa krav och val jämt. I åttan var jag extremt stressad, så jag slutade bry mig. I nian är det annorlunda, för nu är det verkligen mer på riktigt att ens betyg spelar roll eftersom det enda som pratas om är nationella prov i diverse ämnen och vad man ska välja på gymnasium och vad man ska ha för meritpoäng för att komma in på sitt program. Det är ju också bra ioförsig att dom informerar oss, men det är väldigt mycket snack så som "annars kanske du inte kommer in", och då blir iallafall jag väldigt stressad att jag måste få A i varje ämne(eller det känns som det), och det vet jag att det går inte.
Jag känner mig konstant stressad för att jag måste prestera bra hela tiden, vara glad, positiv, jobba i skolan etc. Vissa lärare verkar verkligen tro att vi elever inte har någon som helst fritid, eller andra intressen. De tror att vi bara kan ägna oss till skolan.
Kraven har blivit bra mycket hårdare nu också från när mina systrar gick på högstadiet. Nu är det i stort sett omöjligt att få A i något ämne, och det känns väldigt trist faktiskt. Att man inte kan få det högsta, det känns liksom som "ja men vad ska jag sträva efter då?". Såklart är det bra att få under A också, men det vore ju roligt om man kände att man faktsikt kan få ett A i slutbetyg på något.
Och det är inte bara stress i skolan, utan det är även mobbing hela tiden. Kanske inte lika mycket som det var förut, men det finns fortfarande kvar. Det är nog mer tyst mobbing nu, och att man kallar personer för saker. Saker som faktiskt kan såra jättemycket. Och om dessa personer inte får veta att den andra personen faktiskt blir ledsen och tar illa upp, så kommer det aldrig bli bättre.
Sen är det ju inte bara i skolan dessa saker händer, utan det är över facebook, bloggar, twitter, instagram m.m. Personer hänger ut folk i skolan på deras facebook, tjejer bråkar över facebook/bloggar men vågar inte ens prata med varandra i verkligheten. Det är faktiskt mest vi tjejer som är "bra" på detta, med att hänga ut folk och inte våga prata i verkligheten om saker och ting. Det är saker som vi måste bli bättre på.
Jag kommer ihåg att det här med att snacka skit bakom ryggen på folk började väldigt tidigt. På den skolan som jag gick, så hade vi minst två samtal i veckan för att vi tjejer som lekte med varandra då bråkade så mycket, och faktiskt snackade skit bakom ryggen på varandra, fast vi kanske bara var ungefär 9 år.
Och jag tror inte att det har blivit bättre, eftersom nu går 9 åringar runt med Iphones, och har alla dessa appar som jag nämde ovan. (Jag var ungefär 13-14 år när jag skaffade min facebook, och jag fick min första telefon i fyran bara för att jag skulle kunna ringa min mamma och berätta att jag skulle leka med mina kompisar).
I och med att teknologin bara utvecklas mer och mer, och att allt yngre människor får tillgång till denna teknologi så kommer snart allt gå via våra smartphones.
Dessa tjejer som går i femman nu kanske, de går runt med Iphones, mer smink än vad jag har och kläder som jag bara hade på discon. Jag vill inte ens veta hur mitt barn kommer bli.
Denna text spårade totalt, men det känns skönt att få skriva av sig lite.
Kommentarer
Trackback