#134
Sången har alltid varit det som betytt mest för mig, jag har alltid kunnat sjunga vilket humör jag än varit på. Om jag varit ledsen har jag kunnat sjunga för att bli glad, om jag varit glad och varit med mina allra bästa vänner så har jag sjungit för att bli ännu mer lycklig. Sången har jämt varit det som jag är beroende av, som jag inte kan sluta med. Jag sjunger jämt, hela tiden, konstant. Kan inte sluta och jag vill inte sluta heller. Men efter dessa tre halsinfektioner som varit så tätt in på varandra, cirka en månad, så kan jag inte sjunga längre. Min röst är helt förstörd och jag vet inte vad jag ska göra för jag hör verkligen att det låter dåligt. Sjunga är det enda som jag faktiskt varit bra på, även om jag har väldigt hårda krav på mig själv så kan jag säga att jag är bra på det men inte längre. Det kommer inte fram rätt toner och min röst låter jättesvajig som att jag inte alls är van med att sjunga men HALLÅ DET ÄR LIKSOM DET ENDA JAG GÖR HELA TIDEN OCH HAR ALLTID GJORT. Min röst i sig är ganska skör och om jag överanstränger den så vet jag att jag måste vila men det har aldrig varit såhär illa att jag faktiskt inte vill sjunga för att det låter så dåligt. uschuschusch jag orkar inte vara ledsen över en till sak. Är nog ledsen över att jag inte blir frisk.
Alla försöker hålla mitt humör uppe med "men du blir snart frisk ska du se!" och "snart är allt som vanligt" men det blir ju aldrig det, jag blir ju inte frisk. Har legat sjuk i tre månader, jag blir inte frisk. Jag hade hoppats på att kunna ha kul på nyår men det verkar inte som det heller. Så som det ser ut nu så blir jag bara värre. Får ännu mer ont i halsen, har till och med fått hosta, hemsk huvudvärk och har totalt tappat all ork i kroppen. Orkar nästan bara ligga i min säng och kolla på film, om ens det. Igår somnade jag halv nio för att jag var så utmattad i hela kroppen och det finns ingenting jag kan göra åt det heller, eftersom det är ett virus så finns det ingen medicin. Även om jag skulle få medicin så skulle den nog inte hjälpa ändå eftersom det inte hjälpt någon av de andra gångerna.
Allting började med att jag fick njurbäckeninflammation, 16 oktober fick jag åka ambulans till falun, sen dess har jag varit konstant sjuk. Ätit tre penicillinkurer, men ingenting har hjälpt alls. Det har bara hjälpt de tio dagarna man äter men sen har halsontet kommit tillbaka. Det enda jag vill just nu är att bli frisk, helt. För jag kan inte göra någonting. Jag får inte träna, jag får inte vara ute i kylan för mycket, jag får inte umgås för mycket med folk för jag kan smitta dom, jag får knappt ens lämna mitt hus känns det som.
Alla försöker hålla mitt humör uppe med "men du blir snart frisk ska du se!" och "snart är allt som vanligt" men det blir ju aldrig det, jag blir ju inte frisk. Har legat sjuk i tre månader, jag blir inte frisk. Jag hade hoppats på att kunna ha kul på nyår men det verkar inte som det heller. Så som det ser ut nu så blir jag bara värre. Får ännu mer ont i halsen, har till och med fått hosta, hemsk huvudvärk och har totalt tappat all ork i kroppen. Orkar nästan bara ligga i min säng och kolla på film, om ens det. Igår somnade jag halv nio för att jag var så utmattad i hela kroppen och det finns ingenting jag kan göra åt det heller, eftersom det är ett virus så finns det ingen medicin. Även om jag skulle få medicin så skulle den nog inte hjälpa ändå eftersom det inte hjälpt någon av de andra gångerna.
Allting började med att jag fick njurbäckeninflammation, 16 oktober fick jag åka ambulans till falun, sen dess har jag varit konstant sjuk. Ätit tre penicillinkurer, men ingenting har hjälpt alls. Det har bara hjälpt de tio dagarna man äter men sen har halsontet kommit tillbaka. Det enda jag vill just nu är att bli frisk, helt. För jag kan inte göra någonting. Jag får inte träna, jag får inte vara ute i kylan för mycket, jag får inte umgås för mycket med folk för jag kan smitta dom, jag får knappt ens lämna mitt hus känns det som.
Kommentarer
Trackback