#117

ibland så undrar du varför jag ler, varför jag skrattar även fast det varit tyst i flera minuter och ingen av oss sagt något. det är för att jag tänker på hur glad jag är och att jag inte kunde vara med någon bättre kille just nu. jag är jätterädd och det vet du. jag måste försöka att släppa rädslan, ta vara på det som är här och nu. inte övertänka allt. för just nu, så kunde ingenting vara bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0